Andra träningen klar och det känns helt ok. På förra tävlingen i Copper hade jag Patte med mig från förbundet, han är coach åt svenska slopestylelaget. Eftersom de hade tävling samtidigt så fick jag hjälp av honom, det kändes grymt bra och riktigt skoj att bli coachad.
Nu är jag här i Park City med pappsen och ena brorsan, grymt glad över att de är här med mig. Utan dem hade jag varit ett redigt nervvrak.. haha
Att ha en coach som vet hur det funkar är en grym trygghet och man slipper onödig stress, hoppas att det kommer lösa sig i framtiden..
På torsdag är det tävling, det kommer bli riktigt skoj. Jag tänker inte hetsa eller stressa fram några trick som jag inte känner mig trygg med än, det är min första säsong med dessa gigantiska piper och deltagande i världscupen. Mina motståndare bor vid piperna och har tillgång till tränare året om. Hoppas att även vi i Sverige kan få dessa möjligheter som erbjuds ungdomar i de flesta EU-länder.
Jag kommer försöka skippa den överdrivna stressen och nervositeten som jag hade i Copper och fokusera på mig själv vilket är riktigt svårt när man älskar att tävla.. 🙂

Kan inte bli annat än trissad när man ser den pipen! Taggad!